Debutantporträtt Noam Frick

Noam FrickVem är du Noam?

Åh, jag är en enkel själ. En enkel kärlekskrank. Jag jobbar med cirkus så jag är en människa under formation kanske en kan säga. Jag visste tidigt att det var i ett tält jag ville verka och började därmed på cirkusgymnasiet så snart åldern tillät. Jag har sökt mig utomlands till diverse cirkuskollektiv och det är i huvudsak det jag brinner för. Skrivandet har fötts ur alla enformiga nätter på vägen mellan uppträdandestäder. En blir snabbt led av det eviga farandet och många tar till alkohol. Skrivandet är min räddning.

Vad fick dig att börja skriva just romance?

Som sagt, jag är en hopplös romantiker och kärlekskrank. Så snart jag ser ett ansikte i publiken kommer ett helt kärleksöde upp i min skalle. Du förstår, i många år har de enda böcker som kommit i min väg, varit just romantiska kioskpockets, jag kan inte ens räkna antalet sådana jag har förtärt. Men i varenda en har jag saknat alla de karaktärer och former och uttryck som inte ryms i den stereotypa, extremt smala mallen. Personligen har jag heller aldrig kunnat identifiera mig i de personer jag mött i böckerna. Så mitt skrivande började av mitt egna behov att läsa kärlekshistorier med lyckliga slut om personer som mig själv.

Du är med och formar en helt ny genre: Queerlequin – romantisk kiosklitteratur med ett queert perspektiv, hur känns det?

Det är ju såklart mäktigt att Genusredaktörerna nappade på mitt sätt att skriva. Men jag är långt ifrån den första. Detta är inget nytt, genren har funnits länge, den har bara fått oförtjänt lite uppmärksamhet, speciellt om en jämför med dess heteronorma, könsstereotypa kollega. Jämfört med den får ju ALLA andra genrer dåligt med credd!

Vad gör du efter den här utgivningen, ska du fortsätta med ”fulliteratur” eller ska du skriva något ”fint”?

Nej nej, jag vet inte hur jag skriver på ett annat sätt. Jag fortsätter i långsam takt mellan cirkusuppträdandena. Det är en trevlig sysselsättning som numera blivit en del av mitt vardagsliv. Jag kommer fortsätta att skicka mina färdiga manus till Genusredaktörerna, om det är bra nog för dem så är det ju kul, men jag kommer fortsätta skriva oavsett.

Vilka är dina bästa ingredienser i en kärleksroman?

Det är nog spänningen och det gemytliga pirrandet i kroppen. En erotisk laddning mellan individer är det mest spännande jag vet. Sen när första kyssen eller vad det nu kan vara, är förbi, så är även den första riktiga spänningen förbi. Då behöver spänningen byggas upp av missförstånd, osäkerhet eller svartsjuka istället. Men såklart, det allra bästa är ju de lyckliga sluten, utan dem hade det inte varit Queerlequin.

Vad vill du säga till alla hopplöst romantiska kärlekskrankar där ute i världen?

Sluta aldrig söka kärlek! Om inte i verkligheten så i litteraturen eller varsomhelst i kulturen. Människor behöver kärlek, i vilken form är mindre viktigt!

Annonser